för ungefär ett halv år sedan, fick jag min första Undulat, så som jag längtat.

jag trodde aldrig att det skulle gå att komma en fågel så nära.Detta e historien om min finaste vän Alex. som dog idag för exakt ett halvår sedan.för ett halv årsen flög han iväg upp till himlen.Min bästavän. mitt allt. den som flög till min axel när jag va ledsen och gjorde mig gladare.Den som alltid hade buren öppen till och med på natten för att göra mig sällskap på morgonen när jag vaknade, jag behövde bara säga Alex så flög han till mig och satte sej antingen på mitt huvud eller på min axel, jag trodde aldrig att jag skulle få en bästavän. jag minns ännu den dagen. mamma och pappa kom in med ett stort paket, och det var en bur, senare fik jag åka till djuraffären och välja en undulat, mina föräldrar fastnade för dom lite "finare mindre" men jag va fast i den som satt inne i hörnet och va lite större. Jag kommer aldrig ångra att jag köpte just den fågeln. men åren gick och Alex började komma till sina sista år..det gjorde så ont i mig att bara vänta.. en dag när jag kom hem va den dagen inne.. min bästavän hade begett sej till alla andra fåglar på dom gröna ängarna. Min vän hade somnat in för alltid. detta gjorde så ont den första tiden att jag knáppt orkade ngt. mina föräldrar skaffade två till fåglar till mig senare. men inget gick att gämföra med Alex. inget va så bra som han. jag kommer aldrig glömma den fågeln. mina vänner säger : det va juh bara en fågel. jag vet. men den fågeln va min bästavän. Vila i Evig frid min älskade vän.  en dag så ses vi kanske igen<3