Albino är inoformen av en blå undulat och lutino är inoformen av en grön (helgul med röda ögon). Dvs en fågel som saknar det mörka pigmentet.
Inoanlaget är könsbundet och om man bortser från alla anlag fåglarna kan bära på så skulle en vanlig grön hane och en albino hona ge 100% vanliga gröna ungar med anlag för blått. Hanungarna skulle bära på inoanlaget och kunna föra över det på eventuella honungar de skulle få.

Dock kan ju hanen bära på ino och blått, eller andra saker, vilket kan ge en hel del olika färgkombinationer. Undulater finns ju i så många varianter att de ofta bär på dolda anlag.

Hade du haft en albinohane och parat med en blå hona t ex så hade alla honungar blivit albino. Med en grön hona hade alla honungar blivit lutino.

om du ska avla undulater för att förse djuraffärer med fina fåglar behövs det ju mer än 3 undulater från start. En hona ska ju bara ha max 2 kullar på 1 år.Fast du kanske hade tänkt dig införskaffa fler.

Tack för svaret som gör att jag känner mig ännu mer motiverad att lära mig mer om färg och anlag även om jag nu tycker undulatens välmående och personlighet är viktigare än färgerna.

Nej jag hade inte tänkt avla undulater för att de sedan ska sitta i djuraffärer i små burar och vänta på en ny ägare utan förslaget jag fått av de två djuraffärer som finns i närområdet är att jag kan föda upp kullar och sedan tala om för dem att det finns kullar av ungar ifall någon frågar efter det i djuraffären.

Av de två djuraffärer som finns i närheten av där jag bor så är det bara en som har undulater i affären.

Men i huvudsak handlar det ju om att jag älskar undulater och antagligen kommer jag inte vilja skiljas från någon av dem…

Tanken är att jag ska hitta några nya undulater till familjen (söker en lila och en blå -hanar-)och i och med flytt framöver så kommer de att få ett eget rum.

Mina undulater ha alltid flygit fritt  dygnet runt i ett eget undulatrum tills för ca två år sedan då jag bytte bostad då de förlorade ett eget rum och tanken är att jag inom kort ska flytta igen så de kan få ett eget rum igen.Innan dess tänker jag inte börja avla fram undulater i mängder utan det får bli någon enstaka kull.

Mina hade med ett eget rum men som sagt ibland får man ju lite platsbrist.

Kan tänka mig att fåglarna saknar det,mina saknar det egna rummet mycket men det kommer ordna sig det med.

Jag avlar bara fram för att hålla min blodslinje hel så att säga.Ibland får man ju dock fylla på med en fågel utifrån men det är inte lätt att hitta sådana.

4#Jo det är nog så att de saknar sitt egna rum där de fick "härja fritt" och det tog ett tag innan de accepterade de nya reglerna som innebär att de inte kan lämna buren och flyga som de vill när de vill.

Det blev en hel del tjafsande från deras sida då de t.o.m strejkade ett tag genom att plötsligt sluta lyssna eller komma när jag bad dem flyga in i sin bur igen och ett tag blev jag orolig att de skulle fortsätta tjura i  alla evigheter.

Sedan började de strejka åt andra ytterligheten och vägrade lämna buren och vägrade flyga fritt. Men efter ett par veckors trixande och klagande så har de anpassat sig och är som de brukar vara som personligheter.

Och det svårt att hitta nya undulater.Det är liksom inget som går att bestämma utan händer när det händer.Man stöter på en undulat och det säjer "klick" och sedan göra man allt man bara kan för att få hem just den undulaten man fått kontakten med.Och sedan ska ju de andra acceptera den nya också.

#5 ja dom kan vara lite egna våra små undulater men det är ju en del av tjusningen att dom kan säga ifrån på sitt egna lilla sätt…haha

Jag känner ingen som föder upp,mer än en som har en zoobutik så hon har ju undulater som är uppfödda precis som hemma hos dig eller mig…..ett vanligt hem med omsorg & inget inavel. Ute i handeln vet man ju inte var fågeln kommer ifrån & inget födelsedatum eller nått…..så det är riktigt svårt att få in nytt blod i sin egna lilla uppfödning.

Man läser ju ofta att "handmatade ungar" om man nu var tvungen att mata ungarna för att föräldrarna struntade i det…..sådana gener vill man ju inte ha in i sin undulatstam heller.

6#Ja det är ju det som är så härligt att varenda en har en egen personlighet med sina egna små hyss!

Det du nämner om handmatade ungar är intressant.Jag köpte en blå undulathane(6år sedan) från en numera nedlagd djuraffär.Men de visste varken ålder eller kön.Det tragiska var att han inte åt själv!

Två av mina undulater fick inte vara ifred då han tvingade dem att "hosta upp" och mata honom.Jag såg honom aldrig äta själv och blev mycket bekymrad och visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Tyvärr hann jag aldrig lösa problemet heller för bara efter någon vecka hittade jag honom avliden på burgolvet.Det var traumatiskt och jobbigt för i övrigt var den absolut tam men kanske var det den tamheten som gjorde att han inte åt själv.Jag var ganska arg på de i djuraffären då de sedan berättade att han varit utstött och blivit handmatad hela sitt liv.Och han var över halvåret klämmde de fram, sen.

Usch det var hemskt och efter den händelsen har jag blivit superkräsen på var och vem jag köper en undulat!För som du säjer den egenheten att de inte äter själva vill man då inte ha i avkomma.Det blir ju synd om undulaten själv i slutändan.

#7 ja det låter verkligen tragiskt.

Kräsen ska man vara…gärna kunna se på fågeln länge hur den beter sig. Den stunden är svårt att få i en butik med där många ska trängas & se på fåglarna.

Sen återkommer jag ju gärna till att veta när fågeln är född. Jag ringmärker aldrig mina ungar men ger dom ändå en identitet & födelsedata. Har ju en kull just nu & alla har sitt egna personnummer och har spekulant på en fågel så småningom som då får med alla info om fågeln,inklusive mamma,pappa,syskon & farmor farfar & mormor morfar.

För undulaterna tar ju hand om sina ungar i normala fall så att dom inte gör det helt plötsligt är ju nått fel…klart har man satt ett par i häckning & det visar sig får man ju givetvis stödmata & hoppas att dessa ungar sen själv ändå matar sina ungar.