En liten fråga
Hej! Detta är första gången jag besöker undulat.ifokus, är aktiv i gerbil-forumet annars :-)
Har en liten fråga. Jag har en undulat här hemma, Burris, som inte är ett dugg tam. Tog över honom när han var ett par månader gammal och jag har verkligen försökt få honom tam. Det gick, till en viss gräns (jag kunde mata honom ur handen om jag var beredd att bli biten ganska rejält samtidigt), mer än så har det inte gått..
Nu till frågan, går det att träna en undulat som inte är unge? Burris är c:a 14 månader gammal.
Han är gärna ute och flyger i rummet, och på något vänster så verkar det som att han söker kontakt, han flyger gärna nära mitt huvud (det kan ju va ett tecken på att han ogillar mig också och vill attackera mig? jag har inte så stor koll) och han är väldigt pratglad, han svarar alltid när man försöker prata med honom.
Dock är handen livsfarlig tycker han, det går knappt att stoppa in handen i buren för att byta mat utan att han börjar hugga efter den, däremot får han inte panik, han har aldrig flugit runt som en galning i buren som jag har sett andra undulater göra.
Någon som har något tips, eller är det ingen idé?
Tilda.
Jag tycker du ska låta händerna vara ett tag då han förknippar dem med något som är farligt. Eftersom han är ensamundulat så behöver han verkligen sällskap och då ökar dina chanser markant att få honom tam. Hanar är dessutom lättare att få tama.
Jag rekommenderar dig att sitta vid hans bur dagligen, kanske på kväller då han är lugnast (?) med ansiktet mycket nära buren.
Det finns ett läte man kan göra som uppskattas mycket av de flesta undulater, som påminner om deras småkvittrande som man kan höra när de vilar eller tom ska till att somna, eller när de pratar kärleksfullt med en undulatkompis eller partner, som jag tyvärr inte kan förklara hur man gör över datorn, men som hjälper mycket när man vill få en undulat tam, men småprata, vissla mjukt och gör små smackande ljud med läpparna, peta efter några dagar in en hårslinga i buren (som han kanske efter några dagar kommer att "putsa")….med tiden kommer han uppskatta dessa små stunder mer och mer och sitta tätt intill burgallret och lyssna på dig och kanske till slut svara med småkvitter. Du kan gärna blunda när du småpratar med honom, då visar du att då inte är hitfull utan avslappnad. Det kan hända att han komemr sitta och småkvittra brevid ditt ansikte med slutna ögon och ett ben uppdraget i fjäderträdkten när han litar på dig. Det är väldigt mysigt!
Du kan ,när han han vågar sitta nära ditt ansikte, ta ett frö mellan tumme och pekfinger och försiktigt sticka in mellan gallret eller kanske lite hirskolv eller äpple (något han tycker är gott), härda ut tills han tar godbiten och fortsätt i samma stil under en tid.
När han under en tid tagit godbiten utan rädsla, så sticker du in handen försiktigt i buren dagligen, utan att göra något, låt bara handen vara där med handflatan neråt (de flesta undulater är räddare för handflator).
När han inte längre är rädd och kanske pickar på din hand eller tom sätter sig på den, och han har visat detta några ggr, trycker du ditt pekfinger mycket mjukt mot hans ben tills han en dag självmant sätetr sig på ditt finger.
När han väl sitter på ditt finger låter du honom göra det ett antal ggr innan du tar ut honom på fingret ur buren, och för honom sakta mot ditt ansikte medan du hela tiden småpratar. Låt konversationen pågå så länge han önskar/du orkar och kör detta varje dag.
Var mjuk, men bestämd och ha tålamod!
Lycka till!
#1 Mycket bra skrivet!
#0 Det gäller att ha en grymt stort tålamod
Det går lära gamla hundar sitta! ;)
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
Hur har det gått för dig TS?
*** Kärleken övervinner allt ***
Starta ny diskussion