Jag har många fina minnen med mina undulater, men det vackraste minnet var då jag ofta tog ut min undulat Miko till TV-rummet och satt där och såg på film med henne på axeln och gosade med henne, jag blir så ledsen när jag tänker tillbaka eftersom hon dog nyligen. Saknar dej så otroligt mycket gumman<3

#1 Hon har/hade så otroligt fin färg, härlig kombination .

Jag har oxå många fina minnen med mina birdisar. Jag kommer sakna min Fegis när han inte finns mer. Han är så otroligt tam. Han kommer när man ropar, istället för att sitta på axeln så vill han sitta på mina glasögon och hänga med runt i huset, han sitter på tangentbordet när jag sitter vid datorn och ska alltid vara med vad man än gör, han är som en hund… Det bästa är nog när han flyger in i sovrummet och halvligger/sitter på täcket eller kudden och vilar med mig .

#2 Hon är född så underbar<3

Mina nuvarande undulater är inte speciellt tam, önskade att jag kunde få mina liak tam som din Fegis :)
Låter som underbara minnen :D

Min Pookie är ju helt underbar numera… Hennes ragataperiod verkar ha gått över och hon kommer flygande till mig, sitter och knastrar med näbben och putsar mig. Sjunga tillsammans till Frank Sinatra är ju fortfarande en favorit :D

#4 Låter mysigt! Blir nästan avundsjuk

Jag är helt såld på henne nu… och tänk att jag tyckte att hon borde vara gratis där ett tag :D Nu är hon värd miljoner :D

Man inser inte hur mycket någon betyder för en, fören man har förlorat det.. Det är tragiskt :( Saknar dej Miko<3

Njut med era små kompisar så länge ni kan!

jag vill ha en undulat! :'( Fast jag vill ha många djur.. :P puttar

Jag fick för mej för ett tag sedan att jag ville ha en iller ;D

#9 haha, jadu, men jag är helt otrolig när det gäller djur (ingen bortskämd fjant som slänger djuret åthelvete när jag har lessnat) Jag vill ha så många djur som möjligt och göra det så bra som dom som möjligt, fat min mamma är allergisk… :( Fast vi har 2 hundar som mamma tål! :D Gud vad jag kan göra listan lång om vilka djur jag vill ha, :P Mne undulater står ganska så högt upp! (Efter möss och råttor)

#10 jag är en såndär som plötsligt vill ha en kanin (tex) Men jag är glad många gånger att jag inte skaffar fler djur :)

#11 haha, jag fattar vad du manar, fast jag ha velat ha råttor i ett år.. Och jag kommer aldrig sluta vilja ha det! Dom är underbara! Ska vara råttvakt imorn faktiskt! ;)

#12 jag tycker också om råttor, fgick för mej ett tag innan jag skaffade undulaterna att jag ville ha en, men nu kan jag inte göra det :) Tror inte heller att jag får fr min mamma är livrädd för dem

#13 haha, min mamma är inte alls rädd för dom men hon tål dom ju inte… :( Annars skulle jag ha råttor nu, hade 2 st på prov en månad och guuuud vad jag älskar råttor!

#14 Åhh! Du frestar mej med att köpa råttor!

Men du har ju iaf något att längta till! Tänk att du ska skaffa 1000 råttor när du flyttar hemifrån! Och om du fortfarande är intresserad av att köpa råttor om några år så lessnar du garanterat inte när du väl har köpt dem!

Tänk att dom ska ha ett eget "ute hus" på somrarna och med ett hål i väggen där dom kan gå in om nätterna

Så tänker faktiskt jag och det är så kul att sitta och planera framtiden - att längta till något!

#16 haha, jadu.. ;) Jag är inne på rattorifokus varje dag nästan och jag älskar dom! Skaffa råttor vetja! ;) Hur gammal är du? Ja, det är skitkul att sitta och planera framtiden!

#17 Om du menar mej ås är jag 15 :) Jag skulle kunna skaffa råttor om jag ville men jag har inte tiden och ork till det :P

För att ta upp ämnet igen och inte glida iväg på något annat så är mitt roligaste undulatminne när Elvis var liten och precis hade blivit tam. Jag hade honom med mig vid skrivbordet där det låg några silvriga smycken (han älskar saker som är av silver! Riktig skata, eller kanske är kråka, det där). Han tog de i munnen och släppte sen ner de på golvet, vred huvudet och väntade på att den fallit i golvet. Så gjorde han så om och om igen när jag tog upp den. Tror det var nått örhänge eller nån ring eller så. Det var rätt gulligt att se.

#19 haha, jadu, tråden gled iväg lite där..:P

När Opaline satte sej på min hand för första gången :D <33

När jag hade mina fåglar så var nog det bästa jag visste att gosa med dom.

Jag hade bla en underlat som jag lärde säga puss puss, det var jag mycket stolt över, å andra sidan var det han som jag tjurigast annars..

Hmm..

har precis fått min men det va nog när jag var med min kompis och han blev hyper av allt som hände runt omkring så han hoppade omkring som en galning mellan pinnarna och pep, sen fick han för säg att gå in i matskålen/matautomaten (hänger i burens framsida) så försökte han trycka in säg där, som såg väldigt kul ut eftersom den är genomskinlig och mans er hur han snabbt rör huvudet fram och tbx åt sidorna xDD

jag och min vän skrattade väldigt mkt. det såg roligare ut än vad det låter 8D

Har många trevliga och roliga minnen av mina undulater.

Jag hade en extremt tam undulat hane för några år sedan som verkligen var kul.

Han hade en egenhet; att para sig med mitt öra!!! Han var helt såld på mitt öra, trots att det fanns andra undulater tillgängliga.

Han hängde sig fast på mitt öra så fort han kom åt, kvittrade och gnuggade av bara den…..folk som hälsade på och såg det tyckte att det var roligt.

Ett annat roligt minne är när jag träffade min sambo och bjöd hem honom på middag och en av undulaterna satt sig i hans mat och lät sig väl smaka…..

Undulater är verkligen roliga! Har man en tam undulat är det naturligtvis ännu roligare!

Min tama hane brukade också följa med mig in i duschen (sittande på min axel) och duschade han med (försiktigt naturligtvis, ingen stor stråle!).

#24 Hahahaha, gud vilken härlig undulat du hade! :D Hur gammal blev han? och hur länge hade du honom?

# 25

Ja, han var helkul!

Jag köpte honom i en zooaffär då han bara var (ca) 6 veckor. Han var egentligen alldelles för liten för att vara utan sina föräldrar, för han tiggde mat febrilt av de andra undulaterna, precis som en liten unge gör.

Han var så ung att han inte hade vett att vara rädd för människor, så när jag tog hem honom var han i princip tam, men blev supertam på ett dygn (!)

Han var verkligen underbar, så som väldigt tama undulater för det mesta är. Han flög efter mig och satt allra helt på min axel, min arm eller huvud. Ibland när jag satt i soffan och tittade på tv satt han på armstödet.

Han var så tillitsfull att jag kunde hålla om honom, vilket de flesta undulater inte gillar (när han blev äldre så tyckte han dock inte om det), och var så nyfiken på ALLT. Han var liksom med i allt jag/sambon gjorde. Läste jag en bok satt han på boken och pickade på bladen, åt vi var han med och pickade i vår mat osv.

När det var kväll brukade jag läsa lite och han var lös i sovrummet, då flög han ofta och kurade ihop sig vid min hals i sovställing med huvudet under vingen och somnade!!!

Han var också öppen mot människor som kom på besök, men inte på samma förtrogna sätt som med mig.

Han gillade att trippa på bord och jaga kulor, som han med förtjusning gillade att ha ner och titta efter.

Han fick med tiden kompisar med fortsatt att vara lika tam också om han tillbringade mycket tid med sina artfränder (och så ska det ju vara) men han hade en förmåga att få med de andra undulaterna i vår gemenskap.

Jag hade honom i 3-4 år, när jag väntade mitt första barn kände jag att 4 undulater och hund, plus bebis skulle bli för mycket, så jag kontaktade en bekant som bor på landet och har en enorm voljär (med en utedel de kan använda under den varma årstiden) och frågade om hon kunde tänka sig att ta hand om mina fåglar, och det gjorde hon.

Jag kände att den lilla flocken skulle få fortsätta vara tillsammans, och jag tror han fick det bra, också om det ideala hade varit om han hade fått bo i en lägnhet (friflygande) och ha nära kontakt med en människa.

Men huvudsaken är att han fick gott om utrymme, massor av artfränder och möjlighet till frisk luft på sommaren.

#26 Vilken fin liten historia, så lycklig :) Vad hette han då? :)

Hur länge sedan var det när du gav bort dem?

#26 Det är ju en sån som jag har… Min Fegis är precis lika tam, han hänger med mig överallt, ofta sittandes på mina glasögon istället för på axeln och har jag inte glasögonen på mig så visar han ordentligt att jag ska sätta på mig dom . Han kommer även flygande när man ropar på honom. Han följer dock inte med in i duschen för han hatar att bada  men annars är han med mig vad jag än gör. Det är så underbart när dom är så där underbart tama. Fast jag tror att min Fegis skulle dö av sorg om jag lämnade bort honom…

Frankie gjorde något igår som värmde mig i hjärtat lite :)

Pookie satt med mig och kollade på tv medan Frank flög omkring som han brukar.

Helt plötsligt så känner jag att han kommer närmare och närmare, cirklar runt huvudet … Och sätter sig på mig! Lycka!

Frankie blir tamare och tamare för var dag som går men han har hela tiden varit mer sugen på att umgås bara med Pookie men nu verkar han ha bytt åsikt och anser att jag också är värd hans tid och uppmärksamhet :)

Han har ju varit enkel att få tag i, sätter sig på handen när den kommer men han har aldrig förut velat vara med mig på detta sätt :)