”Huvudregeln är att de ska hållas i par eller grupp. Om du ändå håller en fågel ensam måste den ha tät social kontakt med en människa.”

https://jordbruksverket.se/djur/hundar-katter-och-smadjur/sallskapsfaglar

Jag är dock allmänt mot att man ska hålla en fågel ensam (om det inte finns väldigt särskilda och bra själ för det hela) då en människa enligt mig aldrig kan ersätta en annan fågel. (Och speglar bör man absolut inte använda!) Dessutom är undulater fåglar som i naturen lever i stora grupper. Att fåglar som lever i par eller grupp är mindre sociala eller svårare att få tama stämmer enligt mig inte. Sedan får du tänka på att en undulat blir 9-11 år (eller något sådant, har inte haft undulat på väldigt många år utan bara nymfparakiter) och om din situation av någon anledning ändras eller du ska iväg under en längre period så riskerar fågel att vara ensam. Jag har aldrig haft en fågel som varit ”lycklig” själv i mer än någon timma (till exempel när man ska till veterinären med ena fågeln) och jag ser fler nackdelar med att hålla en fågel själv än i par eller grupp.

Jag ser inte min situation som något som kommer ändras inom 9-11 år, om ens någonsin.
Hur mycket svårare är det att ha två än en? Och kommer de vilja umgås med varandra och mindre med mig? Tanken är att ha någon som vill vara med mig hela dagarna.
Är det någon annan fågel än undulat du skulle rekommendera för det annars?

Hur tama de blir beror lite på individ men sen mycket på jobbet man lägger ner på det. Födde förut upp undulater och hade flertalet men den tamaste jag hade hängde ändå gärna med oss människor.

Just nu har jag skrattduva och de blir väldigt lätt tama och är väldigt sociala och vill vara med mycket även när de är fler (även om de inte är 100% tama vill de vara nära). De är lite större än undulater och kräver lite större plats men de är supertrevliga och enkla. En fördel är också att de inte skalar sina frön så man slipper fröskal överallt och de gnager inte heller sönder saker ;)
När jag födde upp skrattduvor så hade jag de dessutom helt friflygande så de funkar bra att ha de utan bur (så länge man fågelsäkrar inne).

Men håller med Undertaker att det allra bästa är att ha minst två och då speciellt när det gäller undulater och andra fåglar som normalt sett lever i stora flockar då de mår så mycket bättre av det!

Skickar med två bilder på några av mina, den vita som sitter på datorskärmen var aldrig helt tam men han ville gärna sitta och vara med och se vad man gjorde. Den jag har nu (min egna uppfödning som snart fyller 10 år) är super tam och sitter gärna och gosar.
Skrattduvor är helt klart en underskattad fågel.

#2: Jag tycker ingen fågel ska vara själv (om det inte finns bra själ). Jag ser inte det som en bra anledning att man är hemma hela dagen och vill hålla fågeln själv som ett bra själ.

Sedan så föredrar jag personligen större parakiter och mindre papegojor.

Hela dagen kommer ingen fågel vilja vara med dig då dem även sover en hel del. Jag ser inte fler fåglar som något som är svårare. Du har då fler vänner enligt mig. Hur gärna en fågel är med i din vardag och hänger med dig beror dels på fågelns personlighet men även uppfödare/tidigare erfarenheter. Jag har haft fem fåglar i mitt liv och hur mycket dem velat vara med beror på individen. Jag har haft två som inte har haft något emot mig och de var båda handtama men de föredrog att sitta och kolla på eller vara med utan att klistra vid mig. Sedan har jag i dagsläget ett gäng på tre: En äldre dam som älskar att bara kolla på och "mysa" genom att få sitta och sova i närheten medan de två yngre antingen skapar kaos här hemma eller klistrar på mig. Ingen fågel jag någonsin lärt känna (i släkten finns en del fågelägare) tillbringar hela dagen med sin ägare utan hittar ibland på eget bus, bus med flocken eller går och sover någonstans.

Se det som så: Om du har två eller fler fåglar som älskar att vara med har du fler "vänner" samt att om en kanske går och äter eller sover i buren/någon annanstans så har du väldigt ofta en annan fågel som kanske känner för att vara med. Det beror återigen på individen och även hur tama/trygga dem är med dig. Och oavsett om man nu råkar ha två som inte är lika intresserade av människor och föredrar att fågelsällskapet så tycker jag alltid att djurets behov är viktigare. Som jag redan betonat så är fåglar djur som bor i grupp och därav mår nästan alla individer betydligt bättre i grupp.

#3: Duvor är söta. Om du vill ha en fågel som verkligen är på är Maleficums förslag väldigt bra. Naturligtvis beror det återigen på individen men duvor är allmänt väldigt sociala och gärna med. Skulle gissa att dem inte är fullt så "destruktiva" som parakiter och papegojor som gärna gnager sönder saker eller ger sig på sladdar och annat förbjudet. Tror även kläderna skonas från att genomgå en bakvänd produktionsprocess. (Vissa fåglar älskar att pilla sönder snören/tyg.)

#4: Duvor är betydligt mindre destruktiva än gojor! 😂 Det ända jag behöver "stå ut med" är allt hö Sixten samlar runt datormusen. Några av mina tidigare kunde ju sno hörlurssladdar och liknande för att boa med men det var ju bara att plocka tillbaka dem, de hade ju aldrig sönder dem.

Och som sagt supersociala och älskar att sitta nära. Man får inte ens gå på toa ifred utan att de kommer och ska se vad man gör (hade några som gillade att följa med in i duschen och stå och duscha i vattnet som skvätte från mig).

Mina små monster är alla ”second-hand” då jag aldrig aktivt letat efter en fågel med viss färg eller för att ha en tam fågel. Jag har alltid varit villig att investera tiden i dem och även acceptera om vissa exemplar inte vill vara på mig/gosa. Senaste vändan jag adopterade fick jag hem två unga fåglar som redan då var hur tama som helst och ville vara med. Men även om de älskar att hänga med mig och försöka sabotera mitt arbete så tillbringar dem även tid med att göra saker utan mig. Dessutom är i alla fall alla exemplar jag ägt väldigt intresserade av datorer så att göra något vid datorn medan dem är med går inte (om man vill behålla tangenterna).

#5: ”Apportera” hö gör någon här hemma allt för gärna… Även mat och snören. Pennor är lite för tunga.

Men när man skaffar just små drakar så får man räkna med att de är destruktiva och älskar att förstöra saker så man får se till att vara försiktig med vad som finns samt inte bry sig för mycket om sakerna man har.

Jag tror inte på duvor till mig. Men de var väldigt fina!

Det låter som om två undulater kan funka bra för mig då. Tack för alla svar, det hjälper så mycket att prata med nån istället för att bara läsa.

Vart tycker du jag ska skaffa dem? Ska man köra på uppfödare/köpa här/blocket (känns lite oseriöst?) ?
Jag bor i Dalarna, verkar lite svårt att hitta runt här. Hur långt kan man köra med en fågel första gången man hämtar hem den?

Bäst är att köpa från seriös uppfödare eller några som omplaceras. Undvik att köpa från djuraffär (då de flesta djuraffärer, med få undantag, köper in från grossister och de kan vara uppfödda under ganska hemska förhållanden och/eller komma från andra länder och då fraktats långt).

Kolla runt och låt det ta lite tid.

Hade inte tänkt köpa från djuraffär.
Verkar inte finnas någon seriös uppfödare i min omgivning.
Det finns flera på blocket, är det något man kan köpa? Står oftast inte mycket om själva fåglarna där, men antar att de ska omplaceras där.

#10: Alla 3 av mina undulater hittade jag via blocket. Dom två första bodde tillsammans och var handtama. En av dom två har blivit min "bebis". Han är väldigt social och har lärt sig att ge mig pussar.

Den tredje är äldre och hade blivit av med sin kompis. Mer social och orädd undulat har jag aldrig sett, men han fick vara ensam hos mig under karantänstiden och det var ett rent helvete. Han krävde uppmärksamhet av mig hela dagarna, skulle hålla på med allt jag höll på med, så han skulle bita på tangenterna när jag satt vid datorn och skrev, han försökte äta texten när jag skrev på papper, om jag stängde in honom för att få en lugn stund eller för att jag behövde lämna rummet så skrek han högt tills jag kom tillbaka och släppte ut honom. Jag mådde så otroligt dåligt varje gång jag behövde lämna honom mer än några minuter och jag kan efter det säga att jag aldrig skulle ha en ensam undulat. Så fort han fick flytta in hos dom andra fåglarna så lugnade han her sig.

Mina fåglar har alltid varandra, men dom väljer ändå att umgås med mig, dom blir fortfarande upprörda när jag lämnar dom för jag är en del av deras flock. En person kan inte ersätta en annan fågel men man kan bli en del av flocken. Min yngsta dunboll sitter just nu på mitt finger och ger mig massa pussar och den äldsta sitter på mitt huvud och pillar i mitt hår. Man behöver inte ha en ensam fågel för att få en bra fågelkompis

Då kollar jag runt lite där :)
Som sagt finns det ingen jättenära. Hur långt skulle du säga att man kan åka med en fågel? (om jag behöver hämta den långt bort)

#12: Jag reser regelbundet med mina fåglar genom hela Sverige (ca 50 mil enkel resa) och har aldrig haft några problem med det. En ordentlig resebur med sittpinnar åt alla (inte för stor så de kan skada sig ifall de skulle få panik men det har jag aldrig varit med om, brukar alltid ha den täckt med ett tunt tyg så de inte blir stressade av omgivningen) bara med tillgång till mat och vatten eller frukt/grönsaker med mycket vätska i (tex gurka) om fåglarna äter sånt.

Har rest både med bil och med tåg.

Skönt att höra. Då behöver jag inte tänka alltför mycket på det.

#12: Jag har hämtat fåglar två timmar bort men även åkt betydligt längre med fåglar. (Vi flyttade när jag var barn till ett annat land med fåglar. Resan dröjde två nätter och två dagar. Bilresa. Vilket i sig är en väldigt jobbig resa men det går och som tur var gillade dem två att resa. Man måste dock ha en bur som varken är för liten eller för stor samt inte för många saker och bra pinnar. Pauser så att fåglarna kan få äta och dricka när världen står stilla gör resan lite behagligare. Sedan även täcka buren. Vissa gillar att kolla ut fram medan andra vill att alla sidor ska vara täckta.)

Jag föredrar om man finner omplaceringar man kan känna att de kanske passar då det redan finns fåglar i överskott men förstår om man hellre vill se dem växa upp. Själv har jag tagit över fåglar i åldrarna 3, 5 och 15 år.

#15: Håller helt klart med om äldre fåglar. Nu är två av mina yngre, drygt 1 och troligtvis 2 år (vet inte säkert på henne), men min nyaste kompis, den orädde och otroligt sociala herren är 8 år. Får snart hem en 5-åring också som även den blivit ensam och behöver ett nytt hem. Den yngsta fågeln har faktiskt varit värst då jag fick honom strax innan han blev tonåring, så i framtiden kommer jag nog att hålla mig till vuxna omplaceringar för det var ingen höjdare att gå igenom.

#16: Jag har två ”självmordsbenägna” 3-åringar (åldern är uppskattad). De blev lämnade på ett fågelcenter och inga uppgifter angående kön eller ålder gavs men efter att jag väl fått hem dem och kunnat iaktta beteendet samt läsa på om färgen så blev det snabbt klart att det är två honor. Sedan har jag min lilla pensionär som är 20 vid det här laget. Hon hämtade jag hos en ”uppfödare” som inte hade någon användning av henne. Hon blommade upp när hon väl träffade den fågel jag hade då som förlorat sin vän. Riktig tuffing, men smått förvirrad är hon. Fåglarna jag hade innan dessa tre honor var vänner och hade bott hos en person vars dotter blivit allergisk. Vuxna är betydligt mindre intensiva och lättare att få till grupper med då unga även av äldre fåglar kan upplevas som väldigt intensiva. Men mina två unga monster är hur gosiga och busiga som helst. Jag har då nymfparakiter så dem lever betydligt längre.