Alltför många undulater sitter ensamma i en alltför liten bur med fröskålen under näbben. Ibland har de åtminstone turen att ha en undulatkompis vid sin sida. När jag var ung var det så "alla" hade sina undulater. Mina fåglar hade också en skål med torra frö på en vinges avstånd. Ibland fick de någon grönsak. Jag får ångest när jag tänker på hur torftigt liv de hade. Utvecklingen av undulathållningen har tack och lov förändrats. Vi är fler och fler som inser hur illa det är att inte ge undulaterna utrymmen att flyga i. Hur viktigt det är att från början ge en så varierad kost som möjligt så att de blir vana vid många olika sorters mat. Ett bra undulatliv består också av en berikande miljö där det finns andra undulatkompisar, möjlighet att få använda näbbar, klor och tankeförmåga. Ha möjlighet till fodersök, många färska kvistar och grenar att bita i. Aktivitetsleksaker i naturmaterial finns det en uppsjö av om man inte vill tillverka själv. Släng alla plastpinnar, rundsvarvade träsittpinnar och speglar/spegelgungor. Det är vår plikt att ge våra undulater ett så bra och innehållsrikt berikande liv som möjligt. Tyvärr är det alltför lätt att skaffa undulater och de säljs med orden "de är så lätta och enkla att sköta och de får lätt ungar". Morr! Jag påstår att tror man att det är lätt, utan djupare engagemang, att tillgodose undulaters behov av ett berikande liv, varierad kost och utrymma att flyga i ska man nog ägna sig åt krukväxter istället. Jag har skrivit det förr men jag upprepar - det borde krävas undulatkörkort för att få äga undulater. Så illa som många av undulaterna behandlas när man ger sken av att det är en lätt fågel för nybörjare för mig att gråta inombords.