hos mig har det skett stora förändringar och det gäller större flock, STORA utrymmen med 22 kvm voljär på sommaren som byggts ut och byggts ut och nu istället för bur har dom ett fågelrum🙂även kunskaperna har blivit super mycket bättre än dom var från början😉

Ja min djurhållning och syn på djur och skötsel av djur har ändrats. Men så skaffade jag mitt första riktiga husdjur, kaniner när jag var 18 år och var då redan väldigt insatt i hur bra djurhållning ska vara, och tack vare internet var jag väldigt påläst och hade från start en holistisk syn på saker som föda och hälsa, så mina husdjur har skötts om på ett bra sätt redan från start och sedan har jag lärt mig mer på vägen.

Fåglarna som är omplaceringsfåglar tog jag över för 2 år sedan, jag hade ingen aning om hur man sköter om fåglar men denna forum , undulatportalen och Johanna har lärt mig massor på minimal tid! Tror inte jag gjorde så många fel även från start faktiskt! Men jag är inte helt nöjd med min insats, saknas vissa saker för att det ska kännas att jag är en perfekt fågelägare :(

Om vi jämför med hur fåglar kunde ha det när jag var liten:

Vi hade undulater när jag var ca 8-9 år gammal alltså ca år 1995/1996 . En familj som skulle flytta till Norge lämnade över en även med dagens standard mätta, en ganska stor bur med 2 undulater till min pappa. En var grön som min Milo och en var blå minns jag.

Dem var instängda i buren näst intill 24/7 timmar :(. Pappa hade tagit emot dem för att vi skulle ha något intressant djur att ta hand om, som samtidigt kunde hållas i bur. Ja så var hans djursyn på den tiden, tyvärr.

Mamma tyckte att dem mest var till besvär med fröskal och dun som flög runt, pedantisk som hon är så tyckte hon att det var jobbigt, men hon var noga med hygienen och jag minns att hon ofta tog in buren i duschen och tvättade av den.

Jag lånade böcker på biblan och läste att man ska sätta handen i buren med en hirskolv och inte röra på sig och vänja dem vid händer. Jag försökte många gånger, men fick kramp i armen haha. Jag förstog inte helt hur jag skulle göra. Jag var ett tålmodigt envist barn men tyvärr gav jag upp.

Buren var i vardagsrummet så fåglarna hade sällskap. Men thats it. Dem åt bara frön köpta från ica och massor med hirskolvar. Minns att jag i boken sett att man kan ge dem grönt, så jag minns att jag gav dem isbergssallad (omg skulle aldrig ge isberg nu) och ibland frukt. Minns inte om dem åt av det. Då dem fick komma ut flyg dem lite i vardagsrummet, satt på gardinstången och burtaket. Inga naturliga grenar att sitta o gnaga på hade dem. En dag dog helt plötsligt den blåa. Pappa skaffade på direkten en blå-vit brokig hona till den gröna hanen som sällskap.

Jag minns att dem efter en period dog en efter en. Mamma hittade en liggande i burgolvet, den ryckte och krampade och dog , några dagar senare hände samma sak med den gröna :( Antagligen hade dem massor med vitamin o mineral brister och deras små kroppar orkade ej längre.
 Vi begravde dem. Och som tur är skaffade vi inga fler husdjur än fiskar. Mina föräldrar mådde dåligt och mamma var väldigt tagen. Dem förstog ju att dem gjort något fel men visste inte vad.

Jag tycker att man absolut inte ska skaffa husdjur till barn, utan man ska skaffa husdjur om man som vuxen inte kan leva utan djur! Och det är den vuxna som ska ha full kontroll och ansvar och för barnen enbart en bonus att ha djur hemma.

Och man ska vara super insatt innan man skaffar djuren. Nu för tiden kan man inte skylla på att man "ej visste bättre", i den informationsrika samhället vi lever i nu, med internet som flödar med otroligt mycket information.

Jag är så tacksam att den svenska djur "communityn" eller vad man ska kalla det, är så balanserad gällande information. Man får knappt några doubble messages angående fågelhållning, smådjurshållning, skötsel, föda osv. Det kan se lite annorlunda ut i katt och hundvärlden. Dock så är man i Sverige ganska överens i många frågor. Jämfört med hur det är i usa tex. Så mycket skit som vingklippning, folk som ger hönskött till sina undulater och annat skit som många är oense om.

Jag gjorde alla möjliga fel med min första fågel (nymfparakit), och det sjukaste var att jag hade faktiskt läst på hur mycket som helst (på internet) - men jag hade fått tag i helt fel information och var inte det minsta källkritisk. När jag senare skaffade mina första undulater hittade jag däremot mer korrekt information och var då även äldre och kunde avgöra vad som verkade bra och mindre bra. Så om man jämför då och nu så har i princip allt blivit bättre hos mig. Burarna, inredningen, maten - allt. Det är jag oerhört glad över.