Jag har funderat, funderat och åter funderat och kommit fram till hur många fåglar jag genom åren fått rädda från både vanvårdshem, fåglar som haft det riktigt tufft i livet med för långa klor, dålig kost, näringsbrister, fjäderproblem, avmagring, kvalsterproblem, burar som är så små att fåglarna knappt kan vända sig, där det funnits vassa föremål, skitiga burar, skitiga matskålar+vattenskålar ect. ect. listan kan göras så lång

Min tanke är, är detta verkligen vad vi uppfödare vill skall hända?? Är det inte dags att vi också tar ansvar för vilket hem dom hamnar i, utbildning och kloka ord till dit ungarna sänds alltså deras nya ägare?? Att vi låter bli att föda upp och föda upp för att det enbart är roligt utan att också ha koll på att just hemmen är dom viktigaste?? Finns säkert dom som är noga med just detta, men det finns för mycket fåglar, för lite kunskap hos större delen av majoriteten och för många fåglar som lider på grund av vi uppfödare inte följer upp dom hem dom hamnar i

Vet inte heller hur man skall gå tillväga när det gäller zoo-butiker för där är en stor del av problemet också. Jag vill inte se fler fåglar lida, undulater är dom jag tagit hand om flest av i dåligt skick men också andra mindre arter och det gör mig ont att se hur många som lever i dåliga miljöer med ägare som inte haft kunskapen, ser fåglarna som en inredningsdetalj eller rent av tröttnat på fåglarna inom loppet av 3 månader och dom blir vandringspokaler. Är det verkligen vad fågel-Sverige vill?? Är det så det skall förbli?? Jag hoppas verkligen innerligt inte det. Ju fler vi är tillsammans i det här ju mer kan alla åstadkomma 

Avel är inte allt, vi måste också tänka utanför ramen och ta hand om dom fåglar som behöver oss som inte lever bra

Lite kloka tankar så här på tisdagskvällen