Nu måste jag få dryfta ett problem som uppstått i mitt hem!

Jag och min make kom överens om att införskaffa undulater i höstas. Jag har tidigare haft undulater, mina syskon/föräldrar har haft olika tropiska fåglar samt stora papegojor. Min man har aldrig tidigare haft fågel eller haft kontakt med tamfåglar.

Nu till problemet, eller rättare sagt makens problem, min man lider av tinnitus och upplever undulaternas småtjatter oerhört besvärande! Jag hör det inte alls, eller stänger kanske ljudet ute, klarar att bortse ifrån ljudet! Han älskar våra fåglar och pysslar mkt med dem men har jättesvårt framförallt på kvällen innan undulaterna ska sova. Då snackar de som allra mest. Dagtid är ju bara jag hemma och störs inte alls av deras snackande.  När vi pratade om att skaffa dem var det ingen av oss som ens tänkte på hans tinnitus, att den skulle kunna vara ett problem. Jag för att jag inte lider av fåglarnas ljudnivå och han för att han inte visste! Klantigt kan man tycka, men så blev det….

Först blev jag nästan arg på honom och tyckte att han gnällde på MINA fåglar, men sen besinnade jag mig såklart och försöker förstå hans dilemma. Tyvärr bor vi i ett litet hus på landet och har bara möjlighet att ha fåglarna i vardagsrummet, där vi är mest såklart, både på gott och ont. Nu till sommaren ska fåglarna få flytta ut i utomhusvoljär, men frågan är hur skall jag göra till hösten?  Tanken var från början att bygga ett fågelhus, men då mister jag ju så mkt av sällskapet från fåglarna!! Jag vill ju ha dem inne, det kommer inte alls att bli samma sak att ha dem i ett eget hus.

Makens förslag var att låta dem turas om att bo inne, två åt gången och att övriga bor i fågelhuset.  Det jag är rädd för är att jag stör grupppdynamiken i flocken.

Bör kanske tillägga att vi har nio undulater och två kakarikis. Kakarikisarna störs han inte alls av, de har ett helt annat läte.

Alla utom en undulat är omplaceringar och jag har oerhört svårt att tänka tanken att omplacera dem återigen.  Ensamma fåglar som fått kompisar för första gången på länge, fåglar i dåligt skick som levt upp, blivit fina i fjäderdräkt, äter groddar, grönsaker, frukt mm mm. Flyger fritt i timmar, har en stimulerande burmiljö och en trevlig flygmiljö. Lilla Doris som kom, hade suttit helt ensam ett år då hennes kompis dött, ingen som pysslade med henne då barnen i fam tröttnat, ja så som de ser ut för alltför många fåglar i stugorna…. Doris har nu hittat en ny partner som hon alltid sitter med, putsar och gosar…. Å hennes kompis har länge varit lite enstörig i sin tidigare flock, aldrig haft en bästis. Nu mår de båda så himla bra å det är underbart att se!

Även om jag skulle minska  ner på antalet undulater så tror jag ju inte att det skulle hjälpa, fyra tjattrar ju lika mycket lixom….

Usch vad jag känner mig egoistisk men jag vill ju bara att både maken och mina fåglar ska ha det så bra det bara går!!

Hur hade ni gjort? Taskiga kommentarer undanbedes däremot konstruktiva ideer och förslag på lösning emottages tacksamt!