Min fina Herkules har somnat in på golvet av sin bur. Han la sig dit och somna stilla in. Jag tror att han visste att slutet var nära för han brukar aldrig vistas på golvet av buren. Han låg på bröstet med benen under sig. Precis som när han brukade luta sig mot sin spegel o sova.

Min Herkules fick namnet för att han bet så oerhört hårt när han först kom till mig dagen innan jag skulle fylla 9 år. Jag hade tjatat på mamma att jag ville ha en fågel. Så hon tog mig till djuraffären och vi kollade på fåglar. Mamma tyckte att vi skulle köpa zebrafinkar men när jag såg Herkules så fanns det inget annat. Han var den sötaste jag sett. Och han fick följa med mig hem. Åh jag var så glad för att han var min. Med hårt arbete och många bett så blev han tam och han var mig trogen i 13 år och 2 måmader.

Mattes lilla hjärta ska få begravas i vårt paradis i Tornedalen.

Sov gott lilla hjärtat!