Att en undulat hona eller hane visar aggression mot sina ungar eller som det ibland kan te sig agression mot sin partner så är det verkligen så att det inte är deras mening att vara elaka på något vis utan undulaterna handlar enbart instinktivt i dessa fall, det är alltså hormoner det handlar om och vad hormoner faktiskt orsakar i kroppen på fåglarna.

När det gäller undulaterna så är det som så att i deras hemland Australien finns det bara en mycket kort tid där det finns tillräckligt med mat och vatten för att kunna föda upp ungarna på. Detta innebär att undulaterna måste höja sina insatser så att säga där dom häckar så många kullar dom bara kan och det så snabbt och noggrant som möjligt under dessa tider.

Detta innebär att när de äldsta ungarna i boet blir runt 4 veckor vill då honan börja en ny äggläggning och ruva, det är i det vilda tänkt som så att när dom äldsta ungarna är redo att lämna boet tar hanen över matningen av ungarna, honan kan då börja med en ny kull så snabbt som möjligt, instinkterna för detta finns kvar hos våra bur-levande undulater som har exakt samma tanke om det hela för helt plötsligt finns det väldigt gott om mat och då måste det gå fort.

Det finns ytterligare en sak i det hela och det är att i våra hem finns det extra problemet med begränsat och oftast för litet utrymme. Genom att ha en rejäl bur med bra ytor kan attacker och aggressioner mot ungarna lättare undvikas för när det finns tillräckligt med utrymme så kan ungarna komma undan snabbare, men inom burens små ramar finns det en begränsad mängd utrymme och risken för angrepp blir då mycket högre. Speciellt i det fallet om man då  inte har en lämplig storlek på bur för paret och för deras ungar. Så rejäla mått är det som gäller i häckningssammanhang.

Tecken på att attacker och aggressioner pågår
Det finns ett antal beteenden som man kan se om man är uppmärksam som det är viktigt att vara medveten om. Just att det finns tecken på aggression långt i förväg och för att då snabbt kunna undvika att det händer något allvarligt och att kunna agera om så är fallet. Det man skall hålla utkik efter är dessa tecken:

/- Parningen är en av de första saker att hålla koll på. De flesta paren slutar att para sig efter att alla äggen är lagda och under inkubationstiden (ruvningen) och också medan själva processen att mata ungarna. När ungarna är 2-3 veckor gamla är just parning ett tecken på att honan börjar en läggnings cykel igen och en ny äggläggning är på gång.

- Aggression mot ungarna är ett annat tecken. Detta kommer ofta börja mer suddigt och vagt där inte uppfödaren upptäcker det först för att sedan öka och bli värre om detta inte stoppas. Det kan variera från att picka och bita ungarna till att honan börjar fjäderplockning på ungarna och sist men inte minst kan också blodiga attacker förekomma.
De ökade hormonnivåerna för en ny äggläggningscykel kan ofta orsaka aggression mot dom ungar som redan är i holken eller om ungarna börjat hoppa ut ur holken kan det också ske i själva buren. Tyvärr är det ända man kan göra i dessa fall att ta bort ungarna från holken eller buren för att hålla dem säkra från attacker.
Ungar som är små måste man då mata upp för hand ihop med hanen för att hjälpa dom så det är viktigt att man har upp-matningsfoder redo i hemmet innan man sätter igång en häckning. Är ungarna runt 4 veckor gamla och uppåt och är så stora att dom redan är ute ur holken längre stunder klarar dom sig själva men där man kan låta några av dom andra undulater i ens flock lära ungarna hur man äter och är undulater. Då undulater är nyfikna av sig av naturen så brukar den bestående undulatflocken lära ungarna att äta och skala frön och lära dom äta annat och hur man beter sig i en undulatflock.

- När honan börjar spendera mer tid i holken igen är detta definitivt en stor varningssignal där man bör vara uppmärksam på om aggressioner uppkommer. När ungarna är 2-3 veckor gamla brukar dom flesta honorna sluta spendera all sin tid i holken och bara gå in för att mata och kolla till ungarna. Om man märker att honan börjar tillbringa mer tid i holken har hon planer för en till kull ungar och aggression kan uppkomma.

Att förebygga attacker mot ungar
För att förebygga att aggressioner förekommer måste man börja begränsa den proteinrika födan hos avelsparet när ungarna är runt 3 veckor gamla samt att minska timmarna på uvb-ljuset/dagsljuset i rummet och om aggression uppstår sätta honan i en egen bur när ungarna är 3 veckor gamla, allt detta kommer att bidra till att paret kommer ur häckningslustens läge och förhindra att dom vill lägga fler ägg.

När det gäller att honan är aggressiv måste man då ta bort holken när ungarna då är 3 veckor gamla och även hålla koll om hon lägger mer ägg under tiden tills ungarna är 3-4 veckor och kan börja sitta utanför holken, lägger hon ägg i holken ta bort detta så fort du ser att ett nytt ägg är där i och kassera ägget i frysen innan det slängs. Håll koll varje dag när ungarna blir större i fall hon lägger nya ägg, tar du bort ägget så fort som möjligt har det alltså inte hunnit utvecklas en unge där i då ägget behöver värme för att utvecklas och frodas. Lägger honan äggen på bur-botten må så vara, det klarar hon av utan en holk i detta läge. 
Blir honan för energisk med sitt äggläggande och inte slutar kan det alltså innebära att honan har en hormonstörning och behöver hjälp för att få bukt med det hela med en hormonspruta eller hormonchipp hos en veterinär så det är viktigt att honan får komma till en fågelkunnig veterinär för att undersökas. Även i fall det mest idealiska vore att ungarna och honan fick vara i holken hela tiden ut så måste man i ett sådant läge välja det minst onda av två onda ting.

Ungar som blir plockade och attackerade i tidigare stadium
Om du ser ungar som blir plockade av föräldrarna eller blir attackerade när dom precis börjat få sitt dun finns det ingen tid att förlora. Vanligtvis när något sådant händer är det oftast att paret vill ha en ny kull med ungar. Oftast är det honan som börjar plocka ungarna och hanen som sedan inte långt efter följer honan exempel att vilja para sig igen.

Om ungarna är 3 veckor eller äldre när plock-beteendet börjar tar man helt enkelt bort honan som är det bästa tillvägagångssättet. Att sätta honan i ett annat rum utom hörhåll och räckhåll är oftast allt som behövs för att lugna hanen från att fortsätta med beteendet som honan just hållit på med. I majoriteten av fallen är det honan som startar aggressionen och hanen som följer honans exempel och även i fall ungarna är två veckor eller yngre är att plocka bort honan fortfarande det som gäller. 

Hanen brukar i dom flesta fall ta över matningen av ungarna och klara det galant men kan behöva hjälp av uppfödaren som stöd-matar ungarna den första tiden innan hanen helt fullt ut klarar av att mata ungarna själv. Det är viktigt att man ser till att det finns bra med mat för hanen och gärna fri tillgång på mat och som alltid en bra varierad kost med alla komponenter i kosten.

Detta var lite hjälp på vägen för alla er i fall ni skulle råka ut för detta och vad ni bör ha koll på, det är ju som alltid inte en dans på rosor med att häcka sina fåglar som vi alla vet och för er oerfarna råder att läsa på ordentligt innan en häckning genomförs. Och till sist hanen och honan kan få vara tillsammans igen när ungarna har flyttat till sina nya hem, tills den dagen får inte honan komma in i samma bur som ungarna.

Att tänka på

Något som man som uppfödare bör tänka på är att aggressivitet och plockning av ungarna är ärftligt och ungar från sådana par skall alltså inte få egna ungar under sina liv. Det finns många orsaker till varför honan plockar sina ungar men ett av dom är just instinkten.

Infon funnen på dessa sidor samt egna erfarenheter

http://www.bcv.asn.au/Feather%20Plucking.htm

http://www.birdchannel.com/parakeets-budgies/hormonal-budgie-behavior.aspx

http://www.cutelittlebirdiesaviary.com/aggression-toward-chicks-and-what-to-do.html

http://www.birdchannel.com/bird-magazines/bird-talk/2008-april/bird-parent-pluckers.aspx