2013-04-26 16:45 #0 av: JohannaN

Att häcka sina undulater är ett stort ansvar och den som skal häcka måste läsa på ordentligt innan man ens tänker i dom banorna. Det är mycket som kan gå fel och det är inte alltid en dans på rosor och det är mycket jobb bakom det hela i denna artikel tas upp allt om häckning från början till slut............

Att häcka sina undulater betyder att man man sätter sin hona och hanne ihop så dom lägger ägg och får bebisar. Att häcka sina undulater är ett väldigt stort ansvar och man bör tänka efter noga innan man sätter sitt par i häck då häckning inte alltid är en dans på rosor!! Det är inte bara att sätta samman en hona och hane och förvänta sig att det skall funka. Undulater blir intresserade av vissa individer precis som vi och bildar par när ömsesidigt tycke uppstår. Det är viktigt att man granskar undulaterna som ska få häcka noga. De får inte vara sjuka eller svaga, de måste ha goda egenskaper man vill föra vidare och de måste leva under hälsosamma förhållanden.

När man granskat och ser att fågelparet är friskt så är det då dags att sätta in dom i häckburen som bör vara minst 60 cm hög, 45 cm djup och minst ha en längd på 70 cm, detta är bara dom minsta okej måtten. Större är alltid bäst då fåglar är födda med vingar och behöver kunna röra på sig ordentligt även under häckningen.

Ett undulatpar är redo när dom blivit ordentligt upp-matade då kosten är A och O, man matar upp med proteinrik mat så som hårdkokt mosat ägg, odlade skott, blötlagda och groddade frön av olika sort så som man kan grodda i olika stadier för att efterlikna det naturliga och dom frön man kan använda är: Alfa alfa, broccoli frön, Bönor (då och då) Hirs, Hampa, Havre, Korn, Krasse, Linser (alla färger), Mungbönor, Majs, Negerfrö, Solrosfrön (då och då), Ruccolafrön, Råris, Råg, Rödkåls frön, Rädisfrön, Vete, Ärtor.
Även viktigt att ge fågelparet extra vitaminer, mineraler och kalk. Man skall också ge av grönsaker, bär, örter och frukt. kalksten bör finnas fri tillgång på så som sepiaskal (bläckfisks skelett) som finns i välsorterade zoo-affärer och shoppar  tänk på att ge allt med måtta och inte överdriva givorna då för mycket protein kan göra att paret kommer igång så mycket att dom vill börja på nästa kull innan första ens är ute vilket kan ge komplikationer så man skall öka protein intaget men inte överdriva den.

efter ungefär 2 till 3 veckor är dom upp-matade och redo för en häckning honan skall då vara brun på sin vaxhud (näsan) och hanen skall vara starkt blå, när dom är redo börjar både honan och hannen visa intresse för varandra. Hanen gör allt för att få honans uppmärksamhet. Han kvittrar, trippar fram på pinnen nära henne, pupillerna förstoras och förminskas snabbt så ögonen blixtrar, hans huvud far upp och ner, fluffar upp sig och nuddar honans näbb. 

Honan spelar oftast svårflörtad men tillslut låter hon honom sitta närmare och då parar dom sig flera gånger, då är det dags att hänga upp holken som bör ha ett ingångshål på 4,5 cm, holken som inte skall vara för liten åt dom och då gärna med måtten 15 cm hög, 20cm lång och 15 cm hög, ha gärna större, urgröpningen är tipset att ha 80*12 mm. och inte djupare än 20 mm. I holken lägger man i ett bomaterial där bäst är en blandning mellan al-spån och bokspån som inte dammar så mycket gärna mer av bokspånet, även hampa-strö är något man kan använda sig av eller smått hyvelspån.
Är honan intresserad av holken börjar hon då röja runt i holken och normalt så slängs bomaterialet ut, det bör hon få göra och att man försiktigt lägger in nytt till henne varje dag. Inte så viktigt med bomaterial när hon ruvar utan när ungarna är födda, det är då som de är väldigt viktigt med ett bra lager spån så ungarna inte riskerar att bli spretare, man bör också kolla holken varje dag så den är ren och fin, detta bör man göra vid en särskild tid varje dag, knacka gärna på holken innan så honan inte blir överraskad.

När hon boat färdigt uppehåller hon sig längre och längre i holken och precis dagarna innan ser man stora vattniga högar av avföring. Det är honan som samlar avföringen och gör sig av med allt på en gång utanför holken. I det vilda flyger de en längre sträcka innan de släpper avföringen, så att inte pluttarna ska leda rovdjur till boet. Ofta kan man också se en utbuktning strax under kloaken precis innan ägget kommer, s.k. äggrumpa, och honan kan verka klumpig och också trött. tillslut lägger hon sina ägg runt 5 till 8 ägg som kan vara både flera eller mindre i antalet som kommer varannan dag. 

Oftast ruvar hon inte det första ägget förens ägg nummer två kommit. honan befinner sig under hela ruvningen i holken och kommer enbart ut för att äta, dricka och para sig med hannen, även under natten kommer honan ut så en nattlampa är bra att ha så hon kan hitta tillbaka in i holken igen. oftast matar hannen henne i holköppningen. En del hannar får också lov att komma in i holken för att ge lite sällskap. Stör honan så lite som möjligt så hon får ruva i fred.

När 18 dagar har gått börjar då äggen att kläckas och en liten unge kommer till världen i den ordningen som det lagts ungefär varannan dag. ungarna är väldigt beroende av sin mamma som värmer och matar dom då dom föds nakna och blinda. När det gått 4-5 dagar över inkubationstiden (18 dagar) för något ägg är det dags att slänga det. för att se om det är något liv i äggen lyser du äggen med en stark ficklampa ser du ingen svart liten snutt i ägget så är det bara att lägga dom i frysen och därefter kasta dom, ett obefruktat ägg är helt genomskinlig och ett befruktat ägg har trådar i sig.

Det är därför väldigt viktigt att föra anteckningar från det att första ägget lagts till det att sista ägget lagts och räkna 18 dagar+ 4 till 5 dagar efter då kan man lysa äggen och vet man att äggen är obefruktade och kan kasseras/slängas och då kan man också hålla reda på äggen bättre. Då vet man också när första ungen kläcks samt att efter första ungen kläckts så kommer dom andra att kläckas varannan dag, så också där är det viktigt med anteckningar. Var försiktig när du hanterar äggen. Bakterier från dina fingrar tränger igenom skalet och kan på så vis skada ungen och hämma dess utveckling. God handhygien är väldigt viktigt innan du hanterar äggen.

Under hela ungarnas uppväxt är det viktigt att fortsätta med den proteinrika mat som föräldrarna blev upp-matade med. så dom får all den näring dom behöver för att orka växa sig friska och starka. I den mat föräldrarna stöter upp finns det olika sorters bakterier som är viktiga för ungarnas utveckling och immunförsvar. Och det kan vi aldrig ersätta på konstgjord väg så handmatning och att ta ungarna från sin mamma är inget att rekommendera alls. 

När ungarna är runt cirka 7 dagar är det dags att ringmärka ungarna där man då skriver upp ringnummer och årtal tillsammans med föräldrarnas ringnummer och eventuellt vilken färg sedan lägger man också till färgen på ungarna när fjäderdräkten är utväxt. Stamtavla är också bra att föra på alla ungarna där man får med mor och farföräldrarna, föräldrarna, födelsedatum, färg och teckning, namn, syskon samt deras uppgifter, stamtavla gör att man har koll på inavel och att fåglarna inte är släkt med varandra.

Tänk på att när man börjar hantera ungarna är det också här viktigt med handhygienen och tvätta sina händer noga då ungarna inte utvecklat sitt immunförsvar och lätt kan bli sjuka. Från att ungarna är ca 7 dagar gamla kan man lyfta upp dem för umgänge en liten stund varje dag. Innan dess ska man hantera dem så lite som möjligt.
När du skall öppna holken knacka först så honan lär sig att det är du som kommer, se till att ungarna inte är ifrån holken för länge åt gången, då kan de missa matningen och föräldrarna blir oroliga. Även här bör man ha en tid varje dag som man gör det så man inte stör föräldrarna för mycket. det kan sluta i stora problem. En stressad hona kan överge ungar och ägg och det kan sluta med att ungarna svälter ihjäl.

Viktigt är också att hålla holken ren, torr och fräsch, när ungarna är ca 7 dagar gamla kan man börja rengöra holken, allt måste ske försiktigt men snabbt så honan inte blir stressad. Om man inte håller torrt och rent åt ungarna kan sjukdomar drabba ungarna både i tidigt stadium men också i senare delen av livet.
När ungarna är runt 3 till 4 veckor gamla när man städar holken och lägger in nytt bomaterial kan man även lägga in frön till ungarna som är väldigt nyfikna och börjar då försöka skala och äta fröna och på så vis lär dom sig att skala fröna och förstå att fröna är mat.

När ungarna är runt 4 till 5 veckor gamla börjar dom så smått ta sig utanför holken och börjar utforska världen utanför tar hannen över matningen och uppfostran av dom små nästan helt. När ungarna är ny-utflugna är det bra om man ser till att foderkoppar och vatten finns lätt tillgängligt från sittpinnarna så ungarna kan träna på den svåra konsten att skala frön i lugn och ro. Nu är det en bra idé att börja ge ungarna av det som man vill att dom skall lära sig äta som kan komma att finnas i det nya hemmet i matväg så som pellets, olika sorters grönsaker, bär och frukt mm.

När ungarna är 6 veckor gamla kan de flytta hemifrån som tidigast. Men viktigt att tänka på är att alla ungar är inte redo då och det är viktigt att ge varje unge möjlighet att utvecklas färdigt innan de får flytta. Iaktta ungarna och föräldrarna tillsammans.
Om ungarna äter helt självständigt och inte sitter nära sina föräldrar och gosar så mycket längre eller är i holken mindre och mindre tid är de ofta redo.

Att finna ett bra nytt hem är väldigt viktigt där dom kan få kompisar, stor fin och rejäl bur och med bra mått därefter, friflygning i hemmet, bra kost och kärlek. Man bör också vara noga med att dom inte skall få komma till ett hem där den i hela sitt liv kommer få sitta ensam, det mår ingen undulat bra av och skall heller inte behöva hamna i ett ensamlevande hem.

Efter att häckningen är avslutad och ungarna hittat nya hem brukar hannen och honan vilja para sig och lägga fler ägg, då kollar man så dom inte är befruktade och om inte tar man bort äggen, lägger äggen i frysen och kastar dom sedan samt tar bort holken. när man är en erfaren och duktig uppfödare och ser att föräldrarna är i god kondition kan dom få en kull ungar igen men därefter bör dom få vila i ett helt år gärna mer. 2 kullar per år är lagom för varje undulatpar att få ungar, annars kan det bli tråkiga konsekvenser. 

I nästan alla fall går en häckning bra om föräldrarna är i god kondition och uppmatade bra innan men det kan också gå väldigt fel i en häckning som jag nu tänker ta upp här nedan.

Värpnöd: En hona med värpnöd lämnar holken och äggen och sitter uppfluffad på en pinne. värpnöd är ett av det mest vanligaste förekommande problemen när det gäller häckning och leder oftast till döden tyvärr. det som händer är att det uppstår kramper i äggledaren. det finns två faser när det gäller värpnöd och det ena är att ägget fastnar i äggledaren och det andra är att en del av äggledaren släpper och följer med ut. Drabbas honan av värpnöd måste man handla snabbt, det man måste göra är håll honan i värme samt hög luftfuktighet i badrummet, ge druvsockervatten i näbben, smörj kloaken och lite in i den med en knappnål med glasknopp som doppas i kroppsvarm olja (solros etc.) Samt massera försiktigt ägget som man klart känner mot kloaken. Lite krångligt är det om man inte är van, men om man smörjer med olja runt kloaken före man för in knappnålshuvudet är det lättare. Rikligt med olja kan behövas så det glider lätt. om fågeln blir sämre måste man handla snabbt och åka akut in till veterinär för hjälp. har man inte har tillgång till fågelkunnig veterinär så kan bland annat djurkliniken roslagstull ge råd till den lokala veterinären.

Orsakerna till värpnöd kan vara:

tunnskaliga ägg till följd av kalkbrist, där av vikten att ge rikligt med kalk under uppmatningen av paret och under häckningen.

Vitaminbrist även där är det lika viktigt med vitamintillskott både under uppmatningen och häckningen. 

För lite motion där av vikten att låta sina undulater få flyga så mycket som möjligt i sitt hem ute i rummet eller en rejäl och bra bur/voljär. Inflammation i äggledaren kan också vara en orsak.

Att honan lagt för många kullar det är därför väldigt viktigt att låta sin hona få vila ett år gärna mer mellan kullarna. 

Ungar som dör i äggen vid tidiga stadier: ibland kläcks aldrig ungarna utan dör istället inne i ägget. Tyvärr är det så ibland att undulatungar dör på ett tidigt stadium. Speciellt gäller detta för unga undulathonor som ännu har en del att lära. Det kan också bero på att honan fått en infektion i äggledaren vilket drabbar ägget och så också fostret det beror oftast på en bakterieinfektion där äggen oftast blir infekterade, så kan också vara fallet när vi hanterar äggen med orena händer men äggen kan också infekteras av smutsiga holkar så noggrann handhygien och rena holkar är väldigt viktigt som också tvättas ur noga och rengörs med desinfektionsmedel mellan olika häckningar.

Ungar som dör i äggen vid senare stadier: Det finns många olika orsaker till varför ungen dör i ägget så som för tjocka äggska, att det finns ohyra i boet, svampinfektioner,  för hög luftfuktighet så ungen druknar i ägget, för låg luftfuktighet så ungen torkar ut, näringsbrist (varför man inte kan tjata nog om vikten av att ge sitt undulatpar en ordentlig och näringsriktigt uppmatnings kost, samt att resten av årtet också ge en bra varierad kost till sitt undulatpar.) Det kan också hända om honan lämnar ägget för länge så det blir kallt. man skall därför störa henne så lite som det bara går samt att ha en nattlampa så honan kan hitta tillbaka till holken under natten.

Ungar som dör direkt efter kläckning: Temperaturer och ägg är det så att innan ruvningen påbörjats Skall äggen vara svala för att fostret inte skall börja utvecklas. När väl ruvningen påbörjats måste den fortgå med smärre avbrott för föräldrarnas födointag och toalettbestyr. Det kan vara dåliga ruvare kanske genom att paret är för unga (där av vikten att inte börja häcka dom före ett års ålder!!) och då kan uppehållen bli för långa, äggen för kalla och fostren dör.

För hög vämre Det kan också ha och göra med att det under heta sommardagar blir för hög omgivningstemperatur. Då dör fostren direkt och även små ungar.

Luftfuktigheten Är en annan viktig faktor för utvecklingen av fostren. Dessvärre är den oftast för låg och fostren dör. Det är därför viktigt att veta i vilken biotop undulaten lever i vilket är ett torrt landskap, man skall försöka hålla en luftfuktighet på mellan 60-70% hos det häckande paret/paren.

Dåligt växande och utvecklade ungar: Kan ha att göra med just för dålig foderstat som då gör att ungarna får näringsbrist. Även stark inavel kan leda till försvagad avkomma.

Honan plockar eller skadar sina ungar: Den vanligaste orsaken till att undulater plockar eller skadar sina ungar är för att foderstaten inte är anpassad till arten. Fåglar i torra områden har inte samma rikliga tillgång på föda som de arter som lever i regnskogar eller andra bördiga områden. när de då får en för riklig tillgång på uppmatningsfoder med överskott av proteiner. blir de så stimulerade att det vill börja med nästa kull innan den första är klar att lämna boet. detta händer ofta hos undulater och nymfkakaduor. Man måste ha väldigt goda kunskaper om de arternas krav. Det kan också bero på stress, att människan kollar i holken för mycket eller att vi hanterar och plockar i ungarna för mycket i tidigt stadium så därför viktigt med små korta stunder.

Klumpighet hos föräldrarna: Kan förekomma och risken finns då att de kan skada ungar eller trampa sönder ägg.

Äggätande föräldrar: När det gäller äggen, i mycket tidigt stadium av ruvningen eller obefruktade kan någon eller bägge föräldrarna börja äta av dem. Har det väl börjat så är risken stor att ett sådant beteende kommer att fortsätt. Även kommande ägg kommer hackas sönder och ätas upp. man kan försöka få stopp på det genom att lägga in ett gips eller trä ägg i samma storlek, då finns en chans att dom ger upp i tron att de inte kan hacka sönder dem. oftast är det dock väldigt svårt att få äggätare att sluta med ofoget.

Spretare: Det kan hända att någon eller flera av ungarnas ben spretar rakt ut från kroppen. Det kan vara det ena benet eller båda. Ungarna kan då inte böja benen alls utan de står i det läget hela tiden. Oftast går det inte att göra något utan man får avliva ungarna. Vuxna spretare får svårt att alls förflytta sig under hela sitt liv.
Det finns olika teorier om vad det beror på. För liten grop i holken, för lite bomaterial, att honan ligger för tungt på ungarna, kalkbrist, näringsbrist, ärftliga faktorer etc. Engelska sjukan hos människor beror på d-vitaminbrist. Den gör att benen hårdnar mycket senar. Det verkar sällan kunna kureras utan förebyggande åtgärder med bättre kost och tillgång till UVB-ljus lampa som finns att köpa i välsorterade webbshopar och Zoo-affärer till nästa kull.
Den kull ungar som fått spretning kan man genom att tejpa deras ben försiktigt med den mjukaste kirurgtejpen innan den 14:e dagen och låta tejpen sitta ovanför leden som en 8:a i ca en vecka eller två för att sen ta bort tejpen. Under tiden tejpen sitter så kan ungarna röra sig men håller benen på plats så det läker, Lite träning en gång om dagen för att se så de kan greppa ditt finger med båda sina fötter är inte varken tidskrävande eller jobbigt men kan behövas på vissa. Dessa tips finns på flera amerikanska sidor där de även visar hur man kan spjäla Spretare med hjälp av en makeupsvamp. Så ge inte upp era spretar ungarna då enkel hjälp finns om oturen skulle vara framme, ge dom en chans.

När ni väl är ordentligt pålästa önskar jag er all lycka till med er häckning :)